Tänk vad lite som krävs.

Tänk vad lite man behöver göra för att göra någon annan människa glad.

Vi åkte och lämnade alla hjärtansdags kort till ålderdomshemmen och demenshemmet här i byn imorse. Kort som våra barn hade gjort.
Alla blev riktigt glada när vi kom och överlämnade dom. På en gång sa dom att dom antingen skulle gå runt och visa korten för alla boende eller sätta upp det på väggen. En bra början på dagen helt enkelt.

Det blev visserligen inte så mycket aktivt arbetande efter det. Mest kontorsjobb, förmiddagskaffe och lunch. Vi fixade lite inför kvällens grupper.
Sen blev klockan så pass mycket att det var dags för hemgång. Stannade till på affärn för att handla hem lite till middagen.
Korvstroganoff stog på schemat. Tyvärr blev maten väldigt mycket försenad. Jag ville inte äta själv. Så jag väntade. Trots att maten var klar.
Soso kom över och höll mig sällskap, trots att vi inte har mer än några meter emellan så blir det inte ofta vi ses. Så det var verkligen kul att hon hörde av sig. Och kom över.
Efter sju någon gång satt vi vid middagsbordet. Jisses vad gott det var. Jag som hade varit hungrig sen klockan fyra.
Ett eller annat glas vitt har slunkit ner också.

Vanligtvis på onsdagar brukar jag få lite av en sovmorgon, eftersom vi jobbar på Rågen till nio. Men imorn har vi personalmöte. Det betyder att jag har en tolvtimmars dag framför mig. Alltså är det dags för sängen nu. Annars kommer jag nog aldrig orka morgondagen. Och så kan vi inte ha det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0