Igår blev det en heldag på ungdomsgården. Vi hade ett litet minijapankonvent. Innan dess skulle jag plocka upp lite saker på jobbet och förbi databutiken för att köpa extra batterier. Helt plötsligt dör bilen. Förbannat! Det var juh inte direkt det jag behövde just då. Men efter många samtal så fick jag tillslut hjälp och kunde röra mig mot gården. 
Det var mycket som skulle fixas och ordnas. Plancher skulle upp på väggarna, singstar och tvspel skulle kopplas in. Lampor skulle fixas lite här och var. Jag smög iväg för att hinna luncha lite med Emma innan vi slog upp dörrarna. 
Det kom rätt många ungdomar ändå. Jag trodde inte att det skulle komma några alls, typ. Hur som helst kom det fler än jag hade räknat med. 
När vi var klara där, alla hade gått och vi hade plockat undan det mesta, var det dags att röra på sig igen. Jag tog med mig Sofie och besökte Lena. Där var det fullt hus. 18 årskalas som hette duga. Det var folk överallt. Jag kände mig lite gammal där. Massor med små som jag väl kände till. Usch vad alla börjar växa upp nu. Dom blir så stora allihop. 

Jag blev lite fyllechaffis sådär på kvällskvisten. Vi tog en sväng upp till Träffen. Emma skulle ha en öl, Sofie skulle bli hämtad och karln skulle bli hämtad. 
Massor med folk även där. Men det kändes rätt skönt att vara nykter ändå. Inte för att jag tycker det är så kul att gå ut och vara den nyktra av oss. Men igår kändes det som att det behövdes. 
Om man tittar på resultatet idag så är jag riktigt nöjd med mitt val. Jag hade nästa funderingar på att lämna bilen. Men dom tankarna hade jag i ungefär tre sekunder innan jag slog bort den tanken.

Idag har det inte hänt så mycket. Det har mest blivit soffhäng hemma. Drog en sväng till affärn för att köpa lite brunch. Det regnade. Våren kan väl inte börja komma redan nu? Är inte det lite för tidigt än. 
Snön får jättegärna ligga kvar någon månad till innan det är dags för våren. Kanske hinns det med en till skotertrip. 

Mm, nu känner jag att middagen börjar bli klar. Det luktar ljuvligt. Och jag har inte behövt lyfta ett finger. Jag kan nog vänja mig vid det. I och försig var det jag som fixade brunchen. Rättvist kan man tycka.