23 Juni
Jag lyckades byta lite gardiner igår, äntligen. Så det blev lite förändring både i vardagsrummet och sovrummet. Nu väntar jag bara på att jag ska få gardinstänger till matrummet och köket. Så det även kan bli fint där någon gång.
Jag har tjatat rätt länge om det. På något sätt har det minsann blivit mer hemtrevligt i huset sen jag kom hit. Fast jag har rätt mycket kvar att jobba med innan jag kan säga att det helt och hållet är klart. Målet ligger långt, långt bort på andra sidan.
Och än är det mycket kvar att göra innan vi kan öppna dörren för folk imorgon. Det är mycket som måste göras ute på tomten också. Det är tur att vi får hjälp av hans föräldrar imorgon.
Sill skulle dom också ta med sig, så det blir sillunch. Trots att mamma och pappa åker iväg. Det känns bra!
Lite strul har det varit med folket imorgon. Mina planer gick lite i stöpet. Men det är bara att försöka skaka av sig det och ta nya tag. Jag tror nog att vi klarar av att få en trevlig stund i alla fall. Men det hade varit kul att kunna genomföra det som egentligen var planerat.
Samtidigt som det sista ska göras inför midsommarfirandet imorgon så snurrar packlistan i huvudet. Packlistan till lägret som jag åker iväg på nästa vecka. Det känns som att jag saknar hälften, jag känner mig inte alls förberedd. Trots att jag varit med på möten sen flera månader tillbaka. Mindre bra jobbat.
Jag har tvättat i vildförtvivlan, det kom jag också på att jag måste göra innan lägret. Och eftersom jag är lite utav en hönsmamma så vill jag att allt ska vara bra och allt ska finnas här hemma så att hjärtat klarar sig en vecka. Men samtidigt så har han klarat sig tidigare utan min hjälp.
Den dumma tanken ska jag släppa rätt omgående, annars kommer jag vara tokig på måndagmorgon när jag ska vinka hejdå och inte återkomma förs på lördag.
En anings seperationsångest har jag fått. Det har jag nog haft den senaste månaden. Vilket egentligen är helt och hållet onödigt. En vecka är liksom ingenting. Fast har man vant sig vid att ha någon nära sig hela tiden så blir det lite halvjobbigt.
Men jag tror nog att den här veckan kommer gå jättefort. Det kommer flyta på galant. Jag hoppas på en strålande, varm vecka och att det inte kommer så fruktansvärt mycket regn. Det är mindre kul att sova i tält och bo ute i skogen om det ska vara dåligt väder varje dag.
Nu måste jag bara försöka lösa det här med gummistövelproblemet jag har.
Jag har tjatat rätt länge om det. På något sätt har det minsann blivit mer hemtrevligt i huset sen jag kom hit. Fast jag har rätt mycket kvar att jobba med innan jag kan säga att det helt och hållet är klart. Målet ligger långt, långt bort på andra sidan.
Och än är det mycket kvar att göra innan vi kan öppna dörren för folk imorgon. Det är mycket som måste göras ute på tomten också. Det är tur att vi får hjälp av hans föräldrar imorgon.
Sill skulle dom också ta med sig, så det blir sillunch. Trots att mamma och pappa åker iväg. Det känns bra!
Lite strul har det varit med folket imorgon. Mina planer gick lite i stöpet. Men det är bara att försöka skaka av sig det och ta nya tag. Jag tror nog att vi klarar av att få en trevlig stund i alla fall. Men det hade varit kul att kunna genomföra det som egentligen var planerat.
Samtidigt som det sista ska göras inför midsommarfirandet imorgon så snurrar packlistan i huvudet. Packlistan till lägret som jag åker iväg på nästa vecka. Det känns som att jag saknar hälften, jag känner mig inte alls förberedd. Trots att jag varit med på möten sen flera månader tillbaka. Mindre bra jobbat.
Jag har tvättat i vildförtvivlan, det kom jag också på att jag måste göra innan lägret. Och eftersom jag är lite utav en hönsmamma så vill jag att allt ska vara bra och allt ska finnas här hemma så att hjärtat klarar sig en vecka. Men samtidigt så har han klarat sig tidigare utan min hjälp.
Den dumma tanken ska jag släppa rätt omgående, annars kommer jag vara tokig på måndagmorgon när jag ska vinka hejdå och inte återkomma förs på lördag.
En anings seperationsångest har jag fått. Det har jag nog haft den senaste månaden. Vilket egentligen är helt och hållet onödigt. En vecka är liksom ingenting. Fast har man vant sig vid att ha någon nära sig hela tiden så blir det lite halvjobbigt.
Men jag tror nog att den här veckan kommer gå jättefort. Det kommer flyta på galant. Jag hoppas på en strålande, varm vecka och att det inte kommer så fruktansvärt mycket regn. Det är mindre kul att sova i tält och bo ute i skogen om det ska vara dåligt väder varje dag.
Nu måste jag bara försöka lösa det här med gummistövelproblemet jag har.
Kommentarer
Trackback