Nu är de äntligen över! Inte så att jag tycker de är skönt att slippa ungdomarna så. Men klumpen i bröstet och de onda i magen är borta. Det blev bra tillslut. Alls var jätte duktiga, kunde sina saker bra. Till och med jag klarade mig galant, utan att snubbla på några ord eller säga fel. Vilken lättnad det var när vi gick ut sen, i processionståg. Då kunde jag andas normalt och mina ben hade slutat darra. Nu är det en vanlig lördag. Så jag ska göra vad jag brukar göra en vanlig lördag. Fast det brukar alltid, för det mesta ändras in i det sista.