Nej inte hittade vi katten idag heller.
Vi får helt enkelt vänta på att hon kommer hem igen. Jag hoppas verkligen, innerligt, att hon sitter på trappen en dag när vi kommer hem.
Det finns liksom inget vi kan göra. Tydligen, och bäst för henne, så är hon rädd för bilar. Hon har aldrig, vad dom har sagt, gått ut på vägen.

Jag har även fått hjälp med att kika på min bil, idag igen. Förmodligen så kan jag ha en ny rem till bilen snart. Så förhoppningsvis behöver jag inte skämmas så mycket längre när jag kör runt. Nu skriker den bara rätt ut, nästan så fort jag svänger.

Nej nu är det nog dags att knyta ihop säcken. Dags att krypa ner under täcket. Jobb imorn igen, då gäller det att vara pigg.