Jisses vad trött jag är. Två riktigt långa pass tar kål på en. Det känns rejält efter att man har haft en lugnare dag. Hela dagen har jag fått tvingat ögonen att vara öppna. Men det känns som att jag ger upp nu.
Nu har jag parkerat mig i soffan, nerbäddad. Chipsen är köpta, dippen ska fixas (om jag är pigg nog) och colan är kyld.
Jag är hemma själv ikväll. Väldigt tråkigt eftersom jag egentligen inte ville vara själv. Jag ville inte att han skulle åka iväg.
Men jag kan juh inte direkt förbjuda. Så det är bara för mig att sitta här och vänta på att han vill komma hem. Känns inte direkt som att vi har fått chansen att umgås så mycket på jättelänge. Förra veckan var det mycket jobb, han va iväg och fixa med bussen hela helgen och jag jobbade halva. Den här veckan har det blivit sena kvällar och nu är han borta hela den här dagen. Någon gång i natt kommer han hem.

Jag får bita ihop och vänta på honom bara.