Det känns skönt att kunna känna sig behövd ibland. Som nu, idag. Jag har fått hjälpa till att göra en liten affisch på jobbet.
Inte för att jag är världsbäst, utan för att jag i alla fall kan lite. Och jag ställer mer än gärna upp. Speciellt idag - då jag inte hade en aning om ifall jag ens skulle till jobbet eller om jag skulle stanna hemma. Men imorse så bestämde jag mig för att åka in i alla fall. Något kanske jag kunde göra. Sen är det alltid kul och mysigt att titta på alla bebisar och småbarn som springer runt ute på golvet.

Mm, och maten förstås. Deras underbart goda mat, bröd och fika. Vi har tur som får sitta på samma ställe som dom. Fast jag brukar hålla mig i bakrunden. Inne på kontoret. Speciellt nu när jag fortfarande är lite förkyld. Inte kul att smitta ner små barn. Fast jag tror nog att det inte är någon fara.

Och fredag är det idag. Jag försökte få hjärtat att skolka med mig. Men det gick inte för sig. "Man kan inte göra så i den här branchen". Nej, det vet jag väl. Men man kan ju alltid försöka. Så jag får vänta till i morgon. Då inga klockor ringer, vi har inte direkt någon tid att passa, förs imorgon kväll. Som det ska vara på helger. Får ta vara på den korta lediga tiden innan det är dags att masa sig upp till jobbet igen.