Långväga besök och långa dagar
Jag har ju glömt att berätta om att vi har haft besök den här veckan. Långväga besök, finbesök, enda ifrån Jämtland.
Lillkillen har blivt så stor, fyller redan fyra år iår. Tusan vad tiden går fort. Lite blyg var han till en början, och inte kände han igen mig heller först. Men sen släppte det och han blev en riktigt pratsam liten kille. Lite jobbigt eftersom man inte riktigt hör vad dom säger, dom små. För det mesta förstår man, de är ju sant. Ett återkommande ord som han säger i varenda mening är "vet du". Det låter så himla kul när han pratar på i hundraåttio och vart och varannat ord är "vet du". Jag lyckades smyga in "typiskt" i hans ordförråd. Så det var också något han satt och sa en kväll. Plutten.
Men jag tror inte att jag hinner träffa dom något mer innan det är dags för hemfärd för deras del. Lite synd, eftersom det oftast dröjer ett år innan vi ses igen.
Men jag ska försöka ta mig dit snart! Det har jag visserligen sagt enda sen i våras, men det måste bli så snart. Jag ska bara försöka få med mig karln dit också. Han skulle behöva lite miljöombyte.
Vi återgår till vardagen. Igår var jag minst sagt sänkt av förkylningen. Men jag lyckades ta mig igenom arbetsdagen. Åkte hem en snabbis för att slänga i mig nässpray och vila ögonen, sen åkte jag tillbaka för att möta upp hjärtat. Följde med i lastbilen för att hålla sällskap på kvällskvisten. Så vi var inte hemma förs efter nio. Lång dag blev det, även igår. I onsdagskväll hade vi fritidsgården, så då blev det också en lång dag.
Idag ska det inte bli en lång dag, inte jobbrelaterat i alla fall. Tänkte korta av dagen och försöka hitta på något roligare senare.
Får se vad det blir!
Lillkillen har blivt så stor, fyller redan fyra år iår. Tusan vad tiden går fort. Lite blyg var han till en början, och inte kände han igen mig heller först. Men sen släppte det och han blev en riktigt pratsam liten kille. Lite jobbigt eftersom man inte riktigt hör vad dom säger, dom små. För det mesta förstår man, de är ju sant. Ett återkommande ord som han säger i varenda mening är "vet du". Det låter så himla kul när han pratar på i hundraåttio och vart och varannat ord är "vet du". Jag lyckades smyga in "typiskt" i hans ordförråd. Så det var också något han satt och sa en kväll. Plutten.
Men jag tror inte att jag hinner träffa dom något mer innan det är dags för hemfärd för deras del. Lite synd, eftersom det oftast dröjer ett år innan vi ses igen.
Men jag ska försöka ta mig dit snart! Det har jag visserligen sagt enda sen i våras, men det måste bli så snart. Jag ska bara försöka få med mig karln dit också. Han skulle behöva lite miljöombyte.
Vi återgår till vardagen. Igår var jag minst sagt sänkt av förkylningen. Men jag lyckades ta mig igenom arbetsdagen. Åkte hem en snabbis för att slänga i mig nässpray och vila ögonen, sen åkte jag tillbaka för att möta upp hjärtat. Följde med i lastbilen för att hålla sällskap på kvällskvisten. Så vi var inte hemma förs efter nio. Lång dag blev det, även igår. I onsdagskväll hade vi fritidsgården, så då blev det också en lång dag.
Idag ska det inte bli en lång dag, inte jobbrelaterat i alla fall. Tänkte korta av dagen och försöka hitta på något roligare senare.
Får se vad det blir!
Kommentarer
Trackback