Våran bebis blir 1 år idag!

Nu måste väl ändå våren vara här!?
Till lunchen åkte vi upp till vaktmästeriet för att grilla lite korv. Jag, Sofie och lilla Franki.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/522536/images/2012/pic_194012159.jpg" class="image">

Vissa dagar försvinner orken, listen och glädjen. Idag har det varit precis en sån dag. Mycket kan nog bero på att någon form av förkylning har börjat hägra i kroppen igen. Halsen är värst.
Men det är inte allt.
Inte ens kollegorna som närvarade, som alltid närvarar, på personallunchen kunde fylla upp mig på energi, ork och glädje. Inte tillräckligt i alla fall.

Så typiskt. Det är inte kul att känna hur det smyger på en. Den lilla ångesten försvann, men den ligger fortfarande och lurar. Fy Fabian för det!

Annars är allt påväg framåt. Våren är i stort sett redan här, det är bara plusgraderna på nätterna som vi väntar på. Och att det sista av snön och isen ska smälta bort.

Ja det här tog ju en hel omvändning. Nu fick jag ett bättre samtal. Det var inte min katt! Han lever och har det gott på gården. Det var en annan katt som hittades. Aldrig kul att hitta döda djur, men jag är glad att det inte var Lusse!

Fick för en stund sen reda på att min "föredetta" katt, Lusse, är borta. I katthimlen har han nu bosatt sig.
Fruktansvärt sorgligt.

Oj vad jag kommer sakna honom. Trots att han flyttade ifrån mig, han och hans syster, så har han ändå känt igen mig. Kommit upp på min axel.
5 år blev han. Lillplutten.
Vila i frid, fina kisse.

Åh jag köpte äntligen lite nya skor! Det var väldigt längesen jag var iväg och köpte, så efter denna vecka tyckte jag att jag förtjänade lite nytt.

Efter en riktigt lyckad lägervecka så tog den sista dagen ut sin rätt. Jag väcktes på fel sätt, vilket resulterade i att jag hela morgonen var som en tickande bomb.
Jag försökte hålla mig borta från så många som möjligt. Det gick hyfsat bra. Framåt lunch började irritationen släppa och jag kände att det inte var långt kvar till jag kunde få åka hem och pusta ut.

Men det är svårt att ställa om efter att ha bott ihop med ett trettio tal i en vecka. Trött var jag men när sängen kallade, kunde jag inte somna. Trotts att jag hade min kärlek på ena sidan och katten på den andra. Efter ett flertal besök, både till köket och toaletten kunde jag äntligen slumra till. Och jag sov som törnrosa. Vaknade upp av att solen lös rätt in på sängen och en serverad frukost på bordet.