Efter en riktigt lyckad lägervecka så tog den sista dagen ut sin rätt. Jag väcktes på fel sätt, vilket resulterade i att jag hela morgonen var som en tickande bomb.
Jag försökte hålla mig borta från så många som möjligt. Det gick hyfsat bra. Framåt lunch började irritationen släppa och jag kände att det inte var långt kvar till jag kunde få åka hem och pusta ut.

Men det är svårt att ställa om efter att ha bott ihop med ett trettio tal i en vecka. Trött var jag men när sängen kallade, kunde jag inte somna. Trotts att jag hade min kärlek på ena sidan och katten på den andra. Efter ett flertal besök, både till köket och toaletten kunde jag äntligen slumra till. Och jag sov som törnrosa. Vaknade upp av att solen lös rätt in på sängen och en serverad frukost på bordet.