Åjo, inte kom vi enda hem inte. Eftersom man måste hålla sig inom körtiderna och eftersom vi hade åkt i så många timmar så kände vi båda att det lika bra var att stanna för att få några timmars sömn.
Jag tyckte att det skulle vara jobbigt att klättra upp och sova i båten. Så vi båda sov i lastbilens lilla säng, som knappt räcker åt en. Jag låg mer eller mindre fastkilad mellan sängen och förarsätet, mer än halva rumpan utanför och benen på kylen. Men se det gick. Lite sömn har jag fått, enda gångerna jag vaknade var när min man flyttade sig någon millimeter, och jag därmed kilades fast ännu mer.