Jag har verkligen en depp dag idag. Minsta lilla grej som går lite för mycket fel, får mig att bara vilja sätta mig ner och gråta. Men det hjälper inte alls. Inte när man räknas att vara vuxen. Då ska man lösa problem eller hitta andra utvägar.
Jag hoppas att det vänder, jag hatar att känna mig såhär, på bristningsgränsen. Hjälplös och liten.
För det är jag inte. Jag är stark! Och det är så jag vill ses, som en stark person.

Jag trodde att allt skulle bli bättre nu. Men det känns inte så i nu läget. Just nu känns allt värre..