Välkomna till familjen!

En liten tur.

Inga nya bilder har jag tagit, som jag kan visa er.
Däremot hade jag släkten (mindre än halva) på besök igår. Kalasades för mig som fyllde i torsdags.
Vi bakade både kladdkaka och jordnötskakor. Vi försökte sitta ute hela eftermiddagen, men oj vad det blåste igår. Stormvarning nästan.

Jag fick sitta ensam resten av kvällen och se på hockey. Sverige vann ju så det var väl inga bekymmer.

Får se vad som händer idag då. Ligger fortfarande i sängen. Ensam.

Jag måste nog erkänna att jag har haft mer än en okej helg hittills.
I fredags kom Sofie över på lite mysmiddag och konsertmarathon. Jag blev hemma själv, karln rymde iväg på kryssning.
I lördags var det dag för jobb på kvällen. Valborgsrock, tyvärr kom det inte så många ungdomar. Men vi fixade det ändå. Efter jobbet plockade jag upp mannen och åkte till en 50 års fest som vi var bjudna på. Trevligt, men trött som tusan var jag.

Igår spenderade vi nästan hela dagen ute, om inte på altanen så med en kratta i handen på gräsmattan.
Idag följde jag med älsklingen till jobbet. Skönt att kliva upp tidigt för en gång skull.

Vilket underbart vårväder vi har!

Imorse när jag åkte till jobbet blev jag stoppad av polisen. Körkorts - och nykterhetskontroll. Tredje gången sen jag tog körkort, vilket var 2006. Och alla tre gånger är inom loppet av två år, kanske. Men det var ju självklart inga problem. Jag är duktig!

Nu har jag i alla fall suttit på jobbet i några timmar. Solen skiner och vår är på besök.
Jag vet inte direkt vad lunchen var för något, men någon form av gratäng. Gott som vanligt. Bortskämd är man, när man blir serverad lunch på jobbet.
Och nu har jag fått i mig både sirapskakor och jordnötskakor till kaffet.

Livet leker!

Åh jag är så sämst på att blogga just nu har jag märkt. Det har blivit väldigt många bloggpauser nu på sistone.
Jag kommer med ett litet in lägg i månaden, typ.

Det är väl så när inspirationen är på noll. Verkligen. Med allt känns det som.
Men! Vi börjar komma in i dessa ljusa tider. Snart är sommarn här, våren har ju verkligen visat sig idag. Underbart!
Fåglarna kvittrar och temperaturen ligger på omkring 15 grader. Så som det ska vara!
Men nu gör det inget om sommaren klampar på.
Gör ingenting alls.

Våran bebis blir 1 år idag!

Nu måste väl ändå våren vara här!?
Till lunchen åkte vi upp till vaktmästeriet för att grilla lite korv. Jag, Sofie och lilla Franki.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/522536/images/2012/pic_194012159.jpg" class="image">

Vissa dagar försvinner orken, listen och glädjen. Idag har det varit precis en sån dag. Mycket kan nog bero på att någon form av förkylning har börjat hägra i kroppen igen. Halsen är värst.
Men det är inte allt.
Inte ens kollegorna som närvarade, som alltid närvarar, på personallunchen kunde fylla upp mig på energi, ork och glädje. Inte tillräckligt i alla fall.

Så typiskt. Det är inte kul att känna hur det smyger på en. Den lilla ångesten försvann, men den ligger fortfarande och lurar. Fy Fabian för det!

Annars är allt påväg framåt. Våren är i stort sett redan här, det är bara plusgraderna på nätterna som vi väntar på. Och att det sista av snön och isen ska smälta bort.

Ja det här tog ju en hel omvändning. Nu fick jag ett bättre samtal. Det var inte min katt! Han lever och har det gott på gården. Det var en annan katt som hittades. Aldrig kul att hitta döda djur, men jag är glad att det inte var Lusse!

Fick för en stund sen reda på att min "föredetta" katt, Lusse, är borta. I katthimlen har han nu bosatt sig.
Fruktansvärt sorgligt.

Oj vad jag kommer sakna honom. Trots att han flyttade ifrån mig, han och hans syster, så har han ändå känt igen mig. Kommit upp på min axel.
5 år blev han. Lillplutten.
Vila i frid, fina kisse.

Åh jag köpte äntligen lite nya skor! Det var väldigt längesen jag var iväg och köpte, så efter denna vecka tyckte jag att jag förtjänade lite nytt.

Efter en riktigt lyckad lägervecka så tog den sista dagen ut sin rätt. Jag väcktes på fel sätt, vilket resulterade i att jag hela morgonen var som en tickande bomb.
Jag försökte hålla mig borta från så många som möjligt. Det gick hyfsat bra. Framåt lunch började irritationen släppa och jag kände att det inte var långt kvar till jag kunde få åka hem och pusta ut.

Men det är svårt att ställa om efter att ha bott ihop med ett trettio tal i en vecka. Trött var jag men när sängen kallade, kunde jag inte somna. Trotts att jag hade min kärlek på ena sidan och katten på den andra. Efter ett flertal besök, både till köket och toaletten kunde jag äntligen slumra till. Och jag sov som törnrosa. Vaknade upp av att solen lös rätt in på sängen och en serverad frukost på bordet.

Att laga mat till ca 30 personer är ingen lätt match, men det går! Ikväll bjuds det på korvstroganoff.

Hon kan vara riktigt gosig ibland!
Igår var hon inte så glad när vi kom hem. Vi fick verkligen veta att vi inte bara får lämna henne själv sådär. Men det verkar ha gått över idag.

Jag försökte mig på ett längre inlägg nyss. Men datorn krånglade, så jag bjuder på en bild ifrån kryssningen.
Min älskade man!

Älskade Cider. Nu hoppas jag att du mår bra.
Vi kommer sakna dig!

Den bästa! Jag älskar dig av hela mitt hjärta!