Det har varit en riktigt innehållsrik helg måste jag ändå säga. I fredags hände det kanske inte många knop. Igår däremot var vi ute hela dagen. Började på förmiddagen att fälla träd. Och elda. Bara för att få undan så mycket som möjligt på en gång.
Två brasor hade vi igång och sju träd fick vi ned. Det återstår fortfarande massor av träd som ska bort, men det är en mycket bra början.
Jag har känt mig nedstämd hela helgen, men att fokusera på brasan gjorde gott.

Idag har vi varit vid båten. Tömt den på vatten medan min bil skulle få nya däck. Där fick vi tänka om igen, däckmaskinen som finna intill pappas garage funkade inte som den ska. Så imorgon ska han göra ett nytt försök.
Nu sitter jag i en lastbil igen för att älskling behövde jobba lite. Men snart kan vi nog göra kväller - eller nått liknande.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/522536/images/2012/pic_50685529e087c3104cead73e.jpg" class="image">

Jag har verkligen en depp dag idag. Minsta lilla grej som går lite för mycket fel, får mig att bara vilja sätta mig ner och gråta. Men det hjälper inte alls. Inte när man räknas att vara vuxen. Då ska man lösa problem eller hitta andra utvägar.
Jag hoppas att det vänder, jag hatar att känna mig såhär, på bristningsgränsen. Hjälplös och liten.
För det är jag inte. Jag är stark! Och det är så jag vill ses, som en stark person.

Jag trodde att allt skulle bli bättre nu. Men det känns inte så i nu läget. Just nu känns allt värre..

Det strulade igår med internet och tiden överhuvudtaget.
Idag är jag hemma. Och inte kommer jag få något ledigt för det. Det finns massor att göra, ibland känns det som att jag förväntas göra det som ska göras. Utan snack ska jag göra saker och utan hjälp.
Men så har jag märkt att när jag behöver hjälp med något, som jag inte kan göra själv, hamnar det liksom som lägsta prioritet.

Igår gick jag och la mig med huvudvärk och idag vaknade jag med huvudvärk. Vi kickar igång helgen bra!

Jag hade planerat att jag skulle hinna med så mycket nu på morgonen. Istället sov jag. Som alltid när jag är ledig eller ska iväg senare.
Det är som det är. Jag hinner nog med det jag behöver göra.

Efter mötet idag, får vi se hur läget är. Men det känns som att jag kan ta helg sen.

Ja men ni. Det här går ju bra, eller? Jag hann med en tur till dietisten i morse innan mötet klockan nio. Fortfarande sitter vi här, fast mötet har väl halvt om halvt avslutats.
Jag vet inte vart det här slutar riktigt. Kanske blir det bra, kanske kommer vi fram till ljuset och inte fortsätter att irra runt i mörkret.

Nu inväntas lunchen, sen fortsätter dagen. Full dag idag också.

Nu har jag fått vara hemma någon timme och landat. Från att inte göra något alls - till att jobba 10 timmar tar på en. Nu är jag alltså trött. Men det känns bra! Det kan jag säga. Skönt att få göra något annat än att gå hemma.
När jag kom hem stog maten i ugnen. Skönt att se älsklingen hemma igen. Trots att han bara var borta ett dygn. Huset är inte så stort men ack så tomt det blir på en gång när man blir hemma själv.
Och nu tror jag inte han ska iväg på en sån långresa igen på ett tag. Fast man vet aldrig med hans jobb. Helt plötsligt ska han till andra sidan Sverige.

Imorgon blir det jobb för mig med. Inte en lika lång dag som idag dock. Känns skönt att mjuk starta liksom.
Detta gjorde att jag fick damma av min kalender igen. Den som jag hade lagt i en byrålåda och halvt glömt bort. Den är nu framme och ifylld för denna vecka. Förmodligen lär det fyllas i mycket mer efter möten, både imorgon och på torsdag. Sen får jag nog ta helg som alla andra. På riktigt.

Första arbetsdagen började med ett möte på 1 1/2 timme.
Inte ens halva dagen har gått och jag är redan trött. Eller fortfarande kanske jag ska säga. Jag har nog inte riktigt vaknat än.
Nu ska vi vidare och förmodligen få i oss någon form av lunch innan nästa grej drar igång.

Vi hittade en av kossorna på fel sida om stängslet.

God morgon!
Jag sover så jäkla dåligt när min man inte är hemma. Speciellt i natt, när det är tusen saker som flyger runt i huvudet.
Får kompensera det ikväll när han är hemma igen.
Men nu är det dags för mig att åka och jobba, äntligen!

Brrr, det börjar bli kallt nu.

Nu har jag landat i soffan. Yngsta syrran har varit hemma hos mig hela eftermiddagen, så jag passade på att sätta henne i arbete. Hon hjälpte mig att bära undan lite saker. En maskin fick jag igång och eldat har jag gjort hela dagen så det är varmt och gott här hemma.
Jag följde med hem till mamma och pappa för att äta middag. Och sen vidare till syrran för att inta lite äppelpaj och kaffe.
Känns bra att avrunda kvällen så. Jag har visserligen hunnit med lite hemma nu på kvällen också.
Men snart är det dags att krypa ner i sängen. Det blir en tidig och lång dag i morgon. Tvära kast här.

Sov gott alla!

Nu börjar hjulet snurra igen..

Åh min älskade soffa, vad jag har saknat dig. Att sitta 24 timmar i en lastbil, när man inte är riktigt van, känns i kroppen.
Men nu har vi varit hemma ett tag. Kallt var det men jag har fått igång brasan.
Bayliss blev såklart överlycklig när vi kom hem. Eftersom hon har fått vara inne så rusade hon ut.
Nu ligger hon här bredvid mig i soffan och sover gott. Härliga älskade katt!

Nu är vi äntligen på hemmaplan och proceduren kan börja om på nytt. Fast nu ska den av släpet och inte på. Hoppas att det går smidigare denna gång!

Åjo, inte kom vi enda hem inte. Eftersom man måste hålla sig inom körtiderna och eftersom vi hade åkt i så många timmar så kände vi båda att det lika bra var att stanna för att få några timmars sömn.
Jag tyckte att det skulle vara jobbigt att klättra upp och sova i båten. Så vi båda sov i lastbilens lilla säng, som knappt räcker åt en. Jag låg mer eller mindre fastkilad mellan sängen och förarsätet, mer än halva rumpan utanför och benen på kylen. Men se det gick. Lite sömn har jag fått, enda gångerna jag vaknade var när min man flyttade sig någon millimeter, och jag därmed kilades fast ännu mer.

Just nu sitter jag i Västervik. I en lastbil.
Jag och min man fick för oss att vi ville ha en ny, större båt. Idag blev den vår. Som vanligt ska det strula för oss i några timmar innan det går som vi vill. Men nu kan vi nog nästan säga att vi är klara och börja rulla sakta hemåt.
Förmodligen får vi stanna och sova efter vägen. Typiskt. Men det kanske kan bli lite mysigt!

Bara för att det har strulat så mycket med blogg.se appen, har jag halvt tappat sugen med att blogga.
Nu ser jag att det funkar igen, så kanske kommer jag tillbaka!