Det känns lite knasigt att försöka kasta sig in i verkligheten, vardagen igen. Jag trivdes verkligen så sjukt bra där på ön. Igår funderade jag starkt på om jag inte ska ta med ett tält och åka ut igen för att slå läger på lägerplatsen och spendera hela min sommar där. Dom behöver väl inte veta något. Synd bara att det inte finns något ställe där jag kan laga min mat på. Men får väl skaffa mig ett spritkök eller något. De vi anväder på lägret är juh inlåst i boden.
Men det borde juh finnas något litet hus eller nått som man kan hyra där tycker jag.
Jag har förälskat mig i ön! I want to go back.
Jag hoppas i alla fall att det kommer några vänliga själar hem till mig på lördag. Det är dom som gör lägret till ett paradis, dom och barnen då, eftersom det är för dom som vi är där.
Men åter till verkligheten,
jag kände mig helt snurrig igår när jag var på jobbet. Även efteråt också, jag hade knappt koll på klockan. Det första som hände när jag skulle till jobbet förresten var att jag glömde jobbnycklarna. Det är inte bra, utan dom kan jag juh inte bomma igen affärn. Så jag fick tvinga mamma att åka hit med dom.

Det som är ännu värre nu är att jag har börjat flagnat, rejält. Jag känner mig som en orm som håller på att ömsa skinn. Inte direkt den vackraste synen vill jag lova.
Och nu får jag sitta inne i kylan på jobbet istället för att vara ute i värmen och jobba på solbrännan som jag så gärna vill. Nu när man ändå har en grund kan man väl få fortsätta, eller?
Jag och syster var in och handla på Rusta och ica idag. Jag älskar verkligen att strosa i affärer men det är inte lika roligt att göra av med massa pengar. Eller de e kul men inte kul när man ser att pengarna försvinner ifrån kontot.

Nej nu får jag väl ta tag i saker och ting här innan jag stänger och allt blir super stressigt. Förhoppningsvis ska jag klippa mig och färga håret ikväll och de vill  jag göra så fort som möjligt innan de blir allt för sent.

Idag kom jag hem från en vecka i skärgården. Helt underbart väder har vi haft, hela veckan. Det brukar vara väldigt ovanligt när vi är där ute och jobbar. Men i år hade vi verkligen tur. Det var så många underbara människor där ute i år också. I och för sig brukar det allt vara några personer som man alltid klickar med sådär, men i år hade vi mycket bättre sammanhållning tycker jag. Och alla dessa underbara barn som kommer varje år. Det finns verkligen inget som slår det alls!
Jag skulle verkligen kunna leva ute på den ön, kanske inte i tält och utan rinnande vatten eller el, det är så vi bor när vi är där, om man bortser ifrån det så är det himmelriket där ute. Visst, ibland var det verkligen olidligt, man visste inte riktigt vart man skulle ta vägen eftersom solen gassade som bara den och ungarna blev griniga och vi blev ännu grinigare. Men hellre sådär än att det ska vara dåligt väder och regna hela veckan.
Det här var nog det första året som jag har varit med om, som det har varit sol hela veckan. Det regnade inte en endaste gång. Man sökte verkligen efter skuggan. Självklart så låg vi ledare och pressade så fort vi hade möjlighet. Men när vi var ute på hajk i mitten av veckan och vi låg på berget för att sola så brände jag mig något fruktansvärt. Ja jag vet att det är superbra med solskydd när man är ute sådär vid havet. Jag hade solskydd, nummer åtta. Det hjälpte juh inte mig det minsta. Jag åkte på solfrossa på kvällen, det brände på hela kroppen men jag satt under en filt och huttrade ändå. Då skulle vi sova i vindskydd också, men det var så fint och eftersom det inte fanns några tält så tyckte några av oss att vi lika gärna kunde sova under bar himmel. Det var hur skönt som helst, förutom att det kändes som att min hud skulle brinna upp samtidigt som jag frös ihjäl.
Den morgonen försov vi oss också, det var verkligen inte bra. Det är menat att vi som jobbar ska vakna kring sju tiden, men vi vaknade någon gång efter åtta. Lite stressigt kanske. Fast vi lyckades, synd bara att motorn på båten jag åkte med inte fungerade (barnen paddlade kanot), så vi fick ro med all tung last som vi hade med oss. Det tog en timme att komma hem, för barnen och dom andra ledarna tog det kanske en kvart, tjugo minuter högst. Inte det roligaste kanske när man måste sitta med tjocktröja och långbyxor i trettifem graders värme. Vi kom i alla fall fram levande och det är det viktigaste.
Jag känner verkligen hur mycket jag längtar tillbaka.
Efter solinsidenten på berget på hajken och dagen efter då jag fick sitta med sjukt mycket kläder på mig så tyckte barnen att jag skulle smörja in mig med solskyddsfaktor trettio. Bra initiativ av mina barn. Synd bara att jag inte tänkte på att smörja hela ansiktet, inklusive öronen. Jag råkade nämligen somna i solen den dagen då barnen höll på med massa aktiviteter. Dum som jag är lägger jag mig inte i skuggan utan mitt i solen, med ena örat som träffpunkt för solen. Så den dagen blev jag även bränd bakom örat. Jag känner mig så duktig.
Det jag ändå är stoltast över är att jag inte har fått en enda fästing på hela veckan. Medan en annan ledare fick nitton fästingar eller liknande. Värsta fästingmagneten. Det måste vara hon som tog alla fästningar som var ämnade för mig. Trots att man känner att man nästan håller på att spy på allt så vill man inte åka därifrån. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, alla trivs där trots att många får hemlängtan.
Men jag måste bara säga att det bästa med läger är att man träffar så sjukt mycket nya människor som man lär känna och även har kontakt med efter lägret.
Helt Amazing!

Jag vet att jag inte har uppdaterat på ett tag, och det ber jag om ursäkt för, till alla som läser i alla fall.
Fredagen den 12e tog min underbara vän Sofie studenten. Grattis gumman, och lycka till i framtiden! Jag stannade hemma på kvällen istället för att följa med ut och fira, men jag tänkte sitta hemma och dricka lite vin. Det var flera som följde mitt exempel och det slutade med singstar och hela baletten hemma hos mig. Men det blev en rätt tidig kväll ändå. Vilket var skönt. Efter jobbet i lördags åkte jag och Magnus ner till station för att hämta hans "styvbror" som skulle komma och hälsa på. Han pratar engelska, eftersom han kommer ifrån Island och inte kan svenska. Jag tyckte det var lite jobbigt eftersom jag helst gärna inte pratar engelska, jag tycker personligen att jag är sämst på det. Så stackarn fick sitta i bilen och lyssna när vi två pratade svenska hela vägen hem.
Senare på kvällen åkte vi och basta hos en annan kompis och då blev det mera vin. Vi spelade poker också, vilket jag absolut är sämst på. Men då började i alla fall språket lossna lite för mig så jag pratade mer med honom. Denna kväll blev verkligen super sen. Vi sjöng singstar även då och slutade inte förs halv tre. Jag skulle börja jobba klockan nio. Inte många timmars sömn där inte. Men på söndagen blev jag också riktigt sjuk. Rösten hade försvunnit, jag kunde inte alls prata och jag som skulle stå i en kassa hela dagen. Men jag gjorde mitt bästa. Måndagen däremot fick jag sjukskriva mig, det hade inte blivit bättre alls.
Det släppte dock under dagen, vilket jag blev glad över. Men istället för att släppa helt så satte det sig på öronen och näsan. Så nu sitter jag här, tokförkyld och det känns som att jag kommer hosta upp lungorna vilken sekund som helst. Dessutom tror jag att jag är den enda som lyckas hosta så att man sträcker tungan.., någon annan som har gjort det? Inte vad jag har hört i alla fall.

I tisdags var det en rätt sorglig dag. Jag hade bestämt mig för att mina katter skulle få flytta. Jag insåg att dom egentligen inte trivs här. Min moster och hennes familj tog gärna emot katterna, det är jag glad för i alla fall. Jag och två av mina systrar åkte dit med katterna. Vi blev kvar hela dagen, egentligen ville jag inte lämna dom men jag vet juh att dom får det bra där. Det absolut jobbigaste stunden var när vi skulle åka igen. Då insåg jag verkligen att jag kommer bli helt ensam hemma nu. Det är ingen som driver mig till vansinne. Det är helt tyst här. Och tomt. Men hellre att katterna flyttade dit och mår bra, och jag får träffa dom än att dom bor här och mår dåligt, eller flyttar till någon jag inte känner och jag inte får träffa dom alls.

---

Jag har juh fastnat i en Twilightmani. Jag  kan få såna manier. Det var rätt milt i början när jag bara hade sett filmen. Men sen fick jag låna första boken av en kompis, och jag är fast! Det är sjukt. Jag lovade att jag skulle läsa tredje boken sakta. Jag försökte verkligen men det tog tre dagar och sen var den slut. Nu sitter jag här och det verkligen kliar i fingrarna för att jag inte har någon twilightbok att läsa. Jag måste vänta på fyran eftersom hon inte har läst ut boken än. Inte kan jag hålla på och låna hennes böcker hela tiden så nu måste jag även köpa hem dom själv så jag kan läsa precis när jag vill.
Dessutom stutsar jag på stolen av spänning inför den andra filmen. Att det ska vara så långt mellan varje film. Det är jättelångt till november. Jag vill se tvåan nu!
Jag vill också ha en Edward!

Det går inte riktigt att acceptera, det sjunker inte in ordentligt hos mig, att det var över ett år sedan jag såg dig. Sedan jag träffade dig. Det känns som att det var igår du va hemma hos mig.
När jag och Magnus pratade om dig idag, kände jag tomheten som jag kände när jag fick reda på att du skulle vara borta för alltid. Du skulle aldrig mer komma tillbaka. Jag vill inte känna den tomheten, jag vill inte att det ska vara så. Vi träffades inte så ofta efter att du flytta ifrån den här hålan men när vi väl träffades var du alltid glad och vänlig. Du kramades och allt kändes bra.
Trots att vi inte träffades ofta känner jag tomheten. Det är flera gånger jag har velat fråga vad du gör, tänkt föreslå att vi ska höra av oss till dig och fråga om du vill följa med. Men jag hinner alltid hejda mig innan orden ramlar över tungan, för att jag vet att du inte kan. Men jag vill, VI vill ha dig med. Kan det tyda på att du fortfarande finns kvar hos oss? Jag vill gärna tro att det är så. När jag kommer på mig själv med att tänka på dig tror jag att du finns i närheten, trots att vi inte ser dig.
Jag vill vrida tillbaka klockan och se till att vi träffas mer, jag vill vara mer delaktig än vad jag va. Det var så mycket du ville visa oss, dina nya intressen. Jag tyckte inte alls om det som du hade börjat gilla, de som du var nyfiken på att utforska. Men de andra fick du med dig åtminstone EN gång. Varför gjorde inte jag det? Jo, jag var rädd. Jag fick panik av bara tanken så jag stannade hemma. Du flyttade och vi sågs ännu mindre. Du träffade de andra men jag hade inte tid, jag var för lat för att sätta mig på bussen och följa med er.
Varför ska man känna sig så dum nu i efterhand. Det går inte att få det ogjort. Men jag ångrar mig. Jag ville ha mer minnen utav dig. Mer minnen som bara var dina och mina. Jag vill också dela någonting med dig som de andra. De som jag kommer få massor med minnen ihop med.
Du och jag kommer aldrig få några fler minnen. Det känns så orättvist, vi fick inte njuta av ditt sällskap många år. Du försvann lika fort som du kom och det svider i mitt hjärta när jag tänker på det. Jag inser nu, såhär i efterhand att du påverkade oss alla både på bra och dåliga sätt.



Du var och är fortfarande unik, och finns med oss i våra tankar och handlingar.
Vila i frid Dennis
16 mars 1988-11 juni 2008

Jag har ännu inte kunnat komma i säng. Trots att jag är så sjukt trött så kan jag inte sova. Nu sitter jag i vardagsrummet med datorn i knät och Sex and the City på tvn.
Varför är det så svårt att koppla av och bara lägga sig i sängen tidigare än vanligt om man är så trött. Näe då ska man helst av allt slumra till i soffan i stället.

Jag ska i alla fall försöka sova nu, börjar jobba klockan nio imorn.
Det var ingen större fara med Soso's naglar förresten, det var lite gelé som hade skavts bort. Det var lätt fixat på några minuter. Nu hoppas jag bara att dom håller till fredagen. Men det borde dom göra. (Ska tjata på syrran lite så hon skickar över bilderna till mig, ifrån igår).

Igår kväll gjorde jag Soso's naglar fina inför studenten. Vi började rätt sent eftersom hon hade träning först. Vi kom igång någon gång efter halv tio. Det var första gången som  jag gjorde på någon annan än mig själv. Jag tyckte det gick riktigt bra för att vara första gången. Det är kanske inte de bästa grejerna jag har heller, men dom funkar. Det tog riktigt lång tid att göra dom med. Vi blev klara kring tolv tiden, jisses vad trött jag var då.
Magnus, Emma och Petra kom över också, vi satt och småplanerade midsommar. Får se om det blir något av det vi sa igår, men det skulle vara riktigt kul om det blir som planerat.
Petra tog lite kort som hon ska få skicka över till mig, som jag sen kan lägga upp här. Tyvärr så måste jag fixa till naglarna idag för att några har krånglat. Men så var det även för mig första gången. Man är inte van att ha dom där, man glömmer liksom bort dom. Jag tror jag fick springa och fixa naglarna flera gånger i veckan en period. Dom gick sönder hela tiden. Men så länge hon har fina naglar till studenten är jag nöjd med mitt arbete.

Imorse när jag vaknade kände jag mig som en levande död. Ville inte gå ur sängen. Men det var bara till att gå upp, fixa sig och sen åka till jobbet. Jag jobbade på dagis på förmiddagen och sen åkte jag till affärn och började jobba igen. Så det blev lite farande mellan jobb, som det brukar bli. Synd bara att det känns som att jag måste ha tändstickor för att hålla upp ögonen. Dom vill inte riktigt hänga med mig om jag säger så. Får försöka komma i säng tidigt ikväll, annars orkar jag nog inte med morgondagen. 
Men måste nog förbi mamma en sväng ikväll, hon ska nämligen ha ljusparty ikväll. Fast det där får vi se då, nu känns det bara som att jag vill hem och lägga mig under täcket och sova några timmar.  

Trots att det inte var så mycket folk i lördags så var det ändå ett bra drag, i alla fall från våran sida, som det alltid är.  Vi samlades alla hos mig innan vi skulle gå ner. Först var det inte en enda som kom, trodde att jag skulle få sitta helt själv till det var dags att gå. Men sen bara rullade det in folk. Jag tycker det är så kul att ha folk runt mig, när jag väl känner så vill säga.
Vi gick ner till festplatsen för att kolla på matchen, Sverige-Danmark. Jävla synd att vi förlorade. Jag har inte förstått det där riktigt, blir det något VM för Sverige eller inte? Har nog inte varit tillräckligt uppmärksam på den fronten måste jag säga.
Väl där nere dök det upp massor med bekanta ansikten. Både från byn och utanför. Förutom att det var fruktansvärt kallt så hade jag det riktigt roligt. Nackdelen med att bo såhär i en liten by, och även jobba i den, är att dom flesta känner igen mig. Och dom flesta pratade om saker som man gärna vill släppa när man är ledig. Man ska juh inte behöva tänka på jobbet hela tiden heller. Jag var juh där för att ha kul, inte för att prata jobb. Det kan man göra en annan dag liksom.
Vi hade ett coverband som spelade på stora scen, vid dansbanan och ett annat aukustiskt tvåmansband en bit därifrån. Dom fick bara spela när bandet tog lite pause. Duktiga pojkar det där. Bra röster också. Och redan så har dom massor med fans.
När det väl började lida mot sitt slut drog vi hem till Zandra för att spela lite guitar hero och sjunga singstar. Halv fyra kom jag hem därifrån. Skoja inte vad trött man var då. Jag hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnade.

Vaknade med ett ryck klockan tolv. Det var dags att kliva upp. Man kan juh inte sova bort hela dagen heller, den dagen var fin dessutom och rätt varm. Emma ringde och frågade om jag skulle med för att kolla på fotboll klockan två. Det var bara till att göra sig någorlunda mänsklig. Solbrillor är verkligen bra att ha dagen efter. När vi satt och kollade på matchen kom jag på att det var valdag. Jag fick med mig Emma så att hon också skulle få rösta, för första gången. Vi åkte till affären där hon köpte lite dricka, ingen av oss var sådär jättepigga om man säger så. Det blev bara värre under dagen för min del. Men vi drog förbi vallokalen, visste inte riktigt vad vi skulle rösta på, men jag bestämde mig tillslut och gjorde det jag skulle göra. Sen drog vi därifrån, jag hade lovat att bjuda på kaffe så det var bara till att åka hem och slå på en kanna kaffe. Emma ville se på film, det blev barnfilmer. Jag älskar barnfilmer så jag hade en del att välja mellan. Men vi började kolla på Wild Child för den hade hon inte sett. Alla kom lagom till att filmen började.
Efter det insåg vi hur hungriga vi var. Det blev pizza, vi åkte ner, lite väl olagligt kanske, men vi klarade oss. När vi hade ätit klart ringde Andreas, han hade bestämt sig för att åka upp och hälsa på oss. Men eftersom vi redan var i krokarna så kom han och hämtade upp oss eftersom dom andra skulle vänta på en bekant som skulle komma med bussen. Även i Andreas bil fick vi sitta olagligt. Han kör en gammal Porsche med bara två säten.
Det blev mer kaffe och sen ville Emma kolla på mer film. Hon hade nämligen valt 3 filmer vi skulle se på. Men innan dess så åkte jag för att hämta Sofie och Magnus. Precis då kom Zandra och Peter förbi också.
Vi tittade på Barbie-Öprinsessan. Peter och Johan tyckte inte den var något vidare skulle jag tro. Andreas hade redan åkt hem innan vi hann börja titta på filmen.

Det var någonstan där som det började spåra. Magnus fick för sig att vi skulle bygga pyramid, jag hade slagit i huvudet när jag för andra gången skulle gå ner i brygga. Men pyramiden blev lyckad. Jag var på toppen och sedan stog jag på två och det var tre längst ner. När vi lugnade ner oss lite slogs den tredje filmen igång, Jorden runt med Timon och Pumba. Zandra och Peter åkte hem och jag fick äran att dra fram lite nagelgrejer. Polerade Magnus naglar litegrann.
Även idag ska jag få använda dom. Fast alltihopa. Ska göra Sofies naglar till hennes student. Ska försöka ta bilder som jag kan lägga upp här.
När vi ändå pratar naglar, så gjorde jag mina egna i lördags innan festen. Men jag behöver inte riktigt någon nagelförlängning. Gjorde franskmanikyr direkt på mina egna istället. Satan vad svårt det är att göra på höger handen. Eftersom jag är högerhänt så är man skapligt skakis på vänster hand, men jag blev nöjd ändå. Man lär sig liksom.

Jaja, nu har jag nog babblat på ordentligt skulle jag tro. Ska ta och städa lite här hemma igen eftersom jag har haft massa folk här hela helgen. Sen ska jag fixa lite lunch och sedan blir det jobb fram till halv åtta,
kan det bli bättre?

Igår jobbade jag förmiddag eftersom jag skulle åka iväg på eftermiddagen. Jag Zandra och Caroline skulle åka till Uppsala och deras faster. Hon hade nämligen sexparty.
Men vi kom iväg jättetidigt härifrån, hade bestämt att vi skulle äta på MAX. Det var gott som alltid, men det som jag inte tycker om med att äta sådär. Det är alla som kan se mig när jag äter. Jag tycker inte alls om att någon tittar på mig när jag tar en tugga.
Jaja, när vi ändå var där inne tänkte jag att jag skulle höra av mig till min mormor. Det blev ett ganska långt samtal, men trevligt.
Vi gick över till Biltema för att fördriva tiden litegrann. Det slutade med att jag och Zandra hittade två typ strandstolar som vi satte oss i. Hur skönt som helst. Vi var inne på biltema i en timme drygt och bara lallade runt, Zandra hittade däremot ett CDfodral, sånt som man har i bilen. Efter det gav vi upp och åkte till deras faster. Vi fick åka runt hela jävla området för att hitta EN parkeringsplats. Det är alla dessa studentmottagningar... Efter mycket om och men hittade vi en parkeringsplats, som inte ens låg på området utan vid skolan en kilometer bort.

Vi var jättemånga som skulle tränga ner oss i soffan när det väl skulle dra igång. Men oj så kul det var, tårarna sprutade. Jag älskar att gå på sånt, när man får känna, klämma, lukta och smaka. Det finns så mycket så man blir helt fascinerad av det. Zandra sa vid ett tillfälle till mig "Carro, du kan stänga munnen". Ja det var kanske lite och ta i, sitta där med öppen mun. Jag och hon som höll i partyt var de enda som var nyktra. Alla andra hade fått i sig en hel del. Efter att man hade köpt lite, snackat lite skit och druckit lite mer så var det faktiskt dags att åka hem. Där emellan hade jag och Caroline varit och hämtat bilen och ställt den nedanför huset, så vi slapp gå så långt. Dumt, jag hade juh redan fått göra det, nu när jag var och hämtade den. Men det berodde mest på att P-tiden höll på att ta slut. 
Men vi kom hem, lämnade av Zandra, Caroline och bilen hos Zandra och sen tog jag min bil för att åka hem.  På parkeringsplatsen står Magnus, Soso, Emma, Johan och Elin så dom följde med mig hem, det blev några timmar även här. Spelade ölspel och bussresan. Det var juh lite skojsigt faktiskt. Men halv tre sa alla god natt och gick hem. Då kände jag hur trött jag var, när dom stängde dörren. Helt slut var man. 

Men men, det är en ny dag idag. Det är fest på festplatsen för byn. Dags att kanske börja fräscha till sig igen. 

    

Äntligen kom jag in. Igår höll jag på att bråka med datorn, jag kunde inte komma in på bloggen. Jag kunde inte ens komma in på någon annans blogg överhuvudtaget. Vad är felet? Det händer allt för ofta nu förtiden. Men alla andra verkar kunna komma in hur lätt som helst. Måste vara min internet uppkoppling eller något.
När jag hade ledsnat och inte var sugen på att skriva något då var det juh självklart att jag skulle komma in. Jävla teknik och gå emot mig.
Men nu är det löst, det fungera och jag är inte bitter längre. Nu sitter jag på jobbet, såhär dött har det inte varit på flera månader. Hur kan det komma sig.., bara för att det är dåligt väder ska man väl ändå handla om man behöver något. Ta bilen till affärn vetja!
Nu är i alla fall brödet här, så jag får lite att göra. Och självklart en mycket irriterande och äcklig gubbe. Han kommer alltid in när jag jobbar. Eller han kommer in hela tiden, det är inte bara när jag jobbar.
Vissa människor skulle jag kunna klara mig helt och hållet ifrån att träffa. Men det är oftast dom människorna som ska stå en kvart och prata, eller slänga ur sig något om vad dom ska göra, som jag inte har något alls med att göra. Det är bara att skriva ner det i den mentala notboken. Mycket intressant information. Men så gör man väl inte på stora affärer, typ ICA. När man har packat klart sin kasse, står kvar och hänger vid kassan och säger;
- Nu ska jag nog hem och laga mig lite lunch, det blir korv och makaroner. Jag har jobbat lite idag men nu går jag hem.
Ja men gör det då! Stå inte här och ödsla min tid heller. Jag kanske har massor med annat att göra. Åh, vissa dagar vill jag bara drämma någon med något hårt i huvudet och säga att jag inte bryr mig ett skit. Men det kan jag juh inte göra, då är man inte det minsta serviceminded. Inte för att jag vet om det handlar om service när någon står och babblar om saker som inte rör mig. Men det är bara att dra på smilbanden.
Det är en helt annan sak ifall det är en kompis som står där. Då är man i alla fall lite mer nyfiken på vad som ska hända under dagen.

Men sen har vi juh en annan kategori här. Alkisarna, eller smygalkisar. Får man säga så? Ja det tycker jag, för det är juh faktiskt så. Det finns dom som faktiskt sköter sig och är riktigt trevliga. Men även där finns det slemmisar. Såna som verkligen stör mig, men som jag för den saken skull inte får vara otrevlig emot. Men de är ena riktiga stolpskott. Hur kan man låta sitt liv styras av alkohol fullt ut? Och den enda glädjestunden på dagen är när man går till affären och köper sig en 3,5a. Vilket liv att sträva efter. Usch, hemska människor.
Vilken mardröm, hur kan det bli så. Har man inga drömmar kvar i livet eller har man sumpat alla chanser? Som att livet blir bättre när man super sig full varenda dag. Skulle inte tro det va. Men om man lever i sin egna lilla värld kanske det är paradiset.
Vad vet jag..

Igår blev det lika aktivitet som i lördags. Det blev alltså brännboll, solen gassade när vi var nere vid planen. Det som ändå var roligast var att det kom så många. Tror vi var 6 spelare i varje lag eller  något. Synd bara att man får så sjukt ont i fötter och knän när man springer sådär. Man biter ihop så länge man spelar, sen sitter man och snörvlar i ett hörn. I alla fall, efter att vi hade spelat ett tag ville flera åka och bada. Aldrig att jag badar nu. Trots att det är varmt ute så badar jag inte. Badkrukan No 1 det är jag det. Men jag var med ner, visserligen såg det riktigt skönt ut men näe jag badar inte ändå. Efter att dom hade tagit sig ett dopp åkte några av oss till Magnus för att titta på film.
Filmtittandet slutade med att jag fick ge Sofie massage. Magnus fick massage av Johan. Ja så intressant va den filmen. Jag tycker att filmen är bra, men inte så bra att man kan se den flera gånger. Då ledsnar man lite.

Nu måste jag fixa lite hemma innan jag ska åka och jobba igen. Kanske man kan få någon fikagäst eller bara ett spontant sällskap tro? Så man inte är så ensam.