När jag kom hem ifrån jobbet kände jag att jag hade ångan uppe, och tänkte att det var lika bra att fortsätta städa här hemma. Så det blev verkligen en grundlig dammsugning. Fan va jobbigt det är att dammsuga egentligen. Man går krokrygging, fast det kanske är min dammsugare det är fel på, jag fick riktigt ont i ryggen efter det. Och sladden bråkade med mig också. Den vill rulla in sig utan att jag trycker på knappen. Eller är det kanske en osynlig besökare jag har som tycker om att reta mig. Vad vet jag.
Sen torkade jag golven. Jag kan vara rätt dålig på sånt, så när jag var klar kände jag mig riktigt nöjd.
Åkte sen upp till mamma och pappa där det bjöds på supergod middag. Fläskkarré, pommes, friterade lökringar, bea-sås, tomatkoncasé och sallad.
Det var juh herrarnas bronsmatch i Curling också. Tyvärr förlorade dom. Men de va fan en bra match ändå. Och Kalla i tremilen. Jaja, jag vet. OS, men jag har verkligen försökt att hålla mig ifrån. Just för att min familj har levt efter OStablån. Men jag kunde inte i slutet. Det blev helt enkelt för mycket och jag blev för nyfiken. Men imorgon är det slut på det. Då kan man börja leva normalt igen.

Ja det var juh meningen att jag skulle se curlingfinalen. Jag höll mig vaken också, såg början och det såg riktigt bra ut. Men vid fruktpausen tokslocknade jag. Jag såg alltså inte när Sverige tog guldet. Utan jag vaknade klockan sex, på soffan. Som jag hade bestämt att jag inte skulle somna på. Men det gjorde jag ändå. Gick och la mig i sängen och sov tre timmar till. Sen var det bara att gå upp igen. Kanske lite tidigt i och med att jag började jobba halv elva. Men kändes skönt att få ta det lite lugnt ett tag på morgonen också.
Sen var det bara att knata till jobbet. Kom precis när dom andra hade ätit frukosten. Och sen släpade dom ut mig till annexen.
Jag brukar inte tycka om att vara där ute på lördagar eftersom man ska skura badkaren. Men som tur var var det inte många som hade använt dom. Bara ett, och det skrubbade jag rent.

Åkte tillbaka och upp på hotellplan, där har dom minsann målat om i korridoren. Rött. Fyfan va läckert det blev. Det blev mysigt och välkomnande. Och rummen börjar se nya och fräscha ut.
Men huvudet var i alla fall inte med mig idag. Standard kommentaren idag blev Det tänkte jag inte på, eller Ja men juste. Ja dom andra fick sig i alla fall ett gott skratt på fikat sen.

Ibland måste man juh bjuda på sig själv också.

Igår blev det en rätt lugn dag efter jobbet. Åkte upp till mamma och pappa för att släppa ut gammelgubben (hunden). Och även jaga rätt på katterna så att dom kom ut ordentligt också. Efter att jag va lite social med vovven åkte jag hem. Dags för att tvätta. Jag kunde till och med börja tidigare, de kändes jävligt skönt. Så slipper man springa där till tio. Åkte upp till mamma och pappa en sväng till för att äta lite och umgås. Det blev framför tvn, framför OS. Curling - Kina-Sverige. Sverige vann och ska spela final nu. Men jag vet inte när. Jag har juh som sagt inte varit sådär jätte intresserad av OS i år. Hann kolla på staffeten också, damerna. Det gick inte enda fram. Hamnade på 5:e plats.

Men sen var det ändå dags att rulla hem för att ta in det sista i tvättstugan. Igår fick jag en ny film This is it! med Michael Jackson. Fy fan va jävla bra den var. Jag blev rätt ledsen när jag såg filmen och insåg att han aldrig hann genomföra en enda show. Det hade blivit helt otroligt. Fy fan va häftigt att få stå i publiken och se hela den där showen.

Han va nog kungen av pop trots allt.

Hittills har jag inte haft nått super humör. Vart har det tagit vägen?
Det dåliga humöret brukar försvinna rätt fort, jag har inte världens bästa morgonhumör, men idag känner jag mig väldigt lättretlig. Fortfarande.
Jag har massor med energi, kan ingen bara dra me mig på något, eller hitta på något kul. Fast det är nog egentligen enbart mitt jobb. Jag måste se till att det händer något snart.., nu!
Fast egentligen nu när jag tänker efter. Det är inte så att jag är på ett dåligt humör överlag. Jag känner mig ändå rätt glad ändå. Inte så som jag har gjort dom senaste dagarna när jag har vaknat ledsen och haft den känslan kvar hela dagen.
Humörsvängningarna blir jag tokig på!


All I'm asking for is to be near you

Det blev film igår. Någon ny som jag inte hade brytt mig att tagit av plasten ifrån. Brustna omfamningar, fransk var den också. Jag somnade efter ett tag. Det var inte direkt en film i min smak. Inte var det skönt att vakna upp på soffan kvart över sex imorse heller. Men eftersom jag hade två timmar till att sova, ungefär, så kröp jag till sängen.
Jag kan tycka att det är rätt skönt att somna på soffan ibland. Men inte sova i flera timmar sådär. Man får så sjukt ont i kroppen.
Sen var det bara att kliva upp. Jobb stog på schemat. Jag vet inte vad det är med mig men jag orkar ingenting. Helst skulle jag bara vilja ligga kvar under täcket och inte orka bry mig om något. Fast det går inte, jobba måste man. Men kanske dags att ta lite semester snart. Inte än, men snart.

Det läskiga är att jag inte kommer ihåg vad vi pratade om på behandlingen igår. Jag brukar komma ihåg lite, och sen kommer allt eftersom. Men idag kommer jag knappt ihåg något alls.
Det enda jag kommer ihåg är att jag har stängt för många dörrar..

Tänk om man ändå bara kunde trolla. Bara lite, lite grann sådär.
Oj vad mycket jag skulle ändra på då. Massor.
Jag har ingen aning om vart den tanken kom ifrån. Farligt att sitta såhär själv och låta tankarna skena. Man tänker bara på massa saker som är helt omöjliga. Varför finns det ens saker som är omöjliga. Jag håller absolut med om att om man jobbar tillräckligt mycket så kan man även ändra på mycket, men inte på allt.
Ibland är det även farligt att drömma. Man drömmer oftast om de saker som man aldrig kan nå upp till. Ribban sätts alltid för högt.
Om det ändå fanns något sätt som man skulle kunna ändra saker som har hänt, ändra historian.
Om man ändå kunde trolla..

Ungefär såhär känner jag det. Om man ändå kunde göra så!

Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring. Jag vill gå på McDonalds och tro att det är en trestjärnig Michelin-restaurant. Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem. Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner myxorna, ligga under ett stort träd och ha en saftkiosk med mina vänner en varm sommardag.

Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då livet var enkelt. När allt jag kunde något om var färger, multiplikationstabellen och barnsånger. Och ingenting bekymrade mig, för allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om. Allt jag kunde var att vara lycklig för att jag inte kände till de bekymmer jag skulle bekymra mig för.

Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen. Jag vill leva enkelt igen. Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter. Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa räkningar, skvaller och att mista människor jag tycker om.

Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar, och jag vill göra änglar i snön igen. Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring.
Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen!

Vill du diskutera detta får du fånga mig först - Kull! Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejer får du leka med mina...

Man brukar juh säga att man mår som man förtjänar..
Men jag förtjänar inte alls att må såhär. Jag vill må på ett annat sätt, ett bra sätt. Inte såhär!
Varför jämt jag av alla runt omkring. Jag orkar inte.

Nu säger jag upp mig som vuxen! Vill absolut inte ha de såhär en enda gång till.

Det blev rätt sent igår. Jag kollade på filmen Spanglish som gick på 3an. Det var faktiskt riktigt bra. Adam Sandler är en bra skådespelare också tycker jag.
Efter att filmen var slut tittade jag på Curling. Curling! OS! Jag har inte tittat många minutrar på OS. Men igår blev det lite Curling trots allt. Inte för att jag såg klart på det. Men just då när jag tittade så gick inte så bra för Sverige. Kanade ledde med 4-1.
Gick det bra för Sverige sen? Vann dom?


Jag sov jävligt oroligt i natt. Drömde massa konstigt och grät en massa. Det är en rätt hemsk känlsa faktiskt, att vakna upp och gråta. Det är jobbigt att inte riktgit veta exakt vad man gråter för. Så nu är jag jätte trött, helt slut faktiskt. Skulle kunna sova mycket mer om jag bara kunde. Men det går inte, jag ska juh faktiskt jobba senare. Börjar klockan två.
Och ute är det svinkallt och det snöar. Kan det inte bara vara fint väder, så som det var igår. Jag vill inte vara ute i det här vädret. Jag sitter hellre inne och myser med alla barn. Men ute måste man vara, ett litet tag i alla fall.

Frukost va det ja.

Jag saknar dig.
Hur kunde jag tro att du var annorlunda, när du är precis som dom.

Idag har jag haft besök nästan hela dagen. Soso hörde av sig redan innan tolv och sa att hon hade slutat jobba tidigare och undrade om hon kunde komma över. Inget snack där, bara kommer över de! Precis innan hade jag som tidigare sagt bestämt mig för att baka muffins. Riktigt kladdiga blev dom.
Jag ringde över Nattis också på en fika. Hemgjorda muffins och kaffe och trevligt sällskap. Riktig härlig eftermiddag.
Åkte över till mamma innan jag började jobba också. När jag stog i köket såg jag två hästar på gårdsplanen. Dom hade rymt. Mamma och syrrorna sprang ut för att försöka fånga in dom. Precis när jag tänkte ringa över till grannen för att säga att två hästar va lösa såg jag att ena tjejen kom springande med grimmor i högsta hugg.
Det tog ett tag för dom, men hästarna kom hem hela sen i alla fall.

Sen var det bara att rulla till jobbet och även springa på ett litet möte. Och nu är jag hemma igen. Tror inte att det händer så mycket mer för mig ikväll. Ska nog slänga mig i soffan och äta lite muffins.
Soffpotatis..?- Jajjemen!

ÄNTLIGEN, äntligen har jag fixat ett konto på youtube så jag kan lägga ut lite sköna filmer. Här är en av dom. Enjoy!

Igår hade jag hur mycket som helst som jag ville skriva. Jag försökte verkligen komma in här på min blogg. Men den ville inte. Jag tycker det är väldigt ofta som blogg.se har problem, eller är det bara hos mig det händer? Eller har det varit så för fler blogganvändare.
Irriterad blir jag i alla fall. Jag tycker att det är strul var och varannan dag nu. Vad är det som händer egentligen?

Inte fasen får man någon större lust att skriva när man är förbannad på att saker inte fungerar som dom ska.

Jag kan säga att det är mycket finare väder nu och igår än vad det var i lördags. Till och med solen har tittat fram massor här. Jag kände att jag fick lite mer energi av den. Underbart.

Idag är jag ledig hela dagen förutom på kvällen. Då ska jag jobba några timmar, men det brukar inte vara några problem. Det brukar flyta på rätt bra.

Nu blir det frukost för min del, och om jag inte kommer på något bättre blir det nog en vända upp till mamma också.

Det kom smygandes nu ikväll, när jag har varit alldeles ensam och tankarna har fått vandrat fritt, jag vill bort. Jag har känt det ett tag, har funderat rätt mycket på det. Men nu är det så påtagligt. Jag vill bort ett tag. Jag vet inte vart jag vill eller hur, men jag vet att jag vill bort ifrån hålan ett tag!
Långt bort, bara för ett tag.
Miljöombyte, samla tankar och positiv energi.

Jag har nästan klättrat på väggarna, det kliar i hela kroppen. Jag vill bara rusa ut genom dörren och inte se mig om. Det känns som att jag kvävs om jag inte får se något annat än det som finns här.
Äventyr

Vart har den spontana jag tagit vägen? Den som inte brydde sig om ifall klockan var mitt i natten när hon satte sig i bilen bara för att hon kände för en French. Hon som gärna åkte en sväng vart som helst bara för att få göra något annat än att sitta i soffan jämt. Hon som hellre bodde i bilen..

Hon har försvunnit, kvar finns bara jag.

Just nu har jag en fruktansvärt tråkig kväll. Jag är jätte rastlös och vill göra något, men nu är det rätt sent att komma på något att göra. Just eftersom jag jobbar imorgon finns det inte så mycket man kan hitta på vid den här tiden.
Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig alldeles ensam..

Vi hade jättetrevligt igår, jag och Pucko. Jisses va vi skrattade när vi kollade på filmen. Jag var tvungen att slänga iväg ett mess till Mange också och säga att han nu fanns på film hemma hos mig. Han tyckte det var lite jobbigt att spela in vissa scener, det blev pinsamt. Men han gjorde det bra ändå.
Nu ska jag bara försöka få ut filmen till alla i gamla klassen som vill ha den. Hrm, jag undrar hur det ska gå.
Det blev visserligen väldigt sent igår. Tror inte hon åkte ifrån mig förs vid ett tiden. Men så blir det när man ses allt för sällan.
Det är precis som hon sa, det är riktigt illa när man håller sig uppdaterad om varandras liv via bloggar och Facebook.
Varenda gång vi ses säger vi alltid "Vi måste träffas oftare". Inte för att vi gör det, men det låter bra i alla fall.

När jag var mindre, älskade jag att skriva dikter. Men sen när jag blev äldre tyckte jag att allt bara skrevs i en enda sörja. Någon gång ibland har jag lyckats få ihop några rader.
Igår kom det nya rader som jag kände att jag behövde skriva ner. Det får tolkas precis hur som helst. Men jag ville dela med mig av dom.





Jag står med utsträckta armar,
med öppen famn.
Och väntar
Kom min älskade,
Kom

Jag vill bara omsluta dig,
vara dig nära.
Jag väntar
Kom min älskade,
Kom

Armarna börjar domna,
jag vänder om och går.
Det är försent
Adjö min älskade,
Adjö

(En liten parantes)
Vill bara påpeka och upplysa mina vänner och familj om hur mycket dom verkligen betyder. Jag vet att jag kan vara rätt dålig på att säga det ibland.

Ni är min klippa, mitt bollplank, mitt stöd.
Ni får min värld att gunga.
Ni är oslagbara

Det är så himla kul! Jag har fått dansa skottsk dans idag igen.
Jag förstår inte varför jag tycker det är så roligt, jag har aldrig varit duktig på att dansa. Lära mig keografi, få ihop ben och armar och räkna steg. Men jag har alltid varit intresserad av det.
Har alltid tyckt om att se andra dansa för det ser så fruktansvärt bra ut!

Men när jag gick i mellanstadiet så hade vi dans varje fredageftermiddag. Vi fick lära oss att bugga. Då va jag fan duktig. Jag ville lära mig och det var inte så svårt. Vi hade till och med uppvisningar för resten av skolan men även för föräldrarna.
Jag är så besviken på mig själv för att jag inte fortsatte lära mig när vi slutade med dansen. Jag fullkomligt älskade att dansa då.

Och nu har jag fått möjlighet att lära mig skottsk dans eftersom dom har "Tema Skottland" i skolan. Och det bästa är att dom dansar på de dagar då jag jobbar. Awsome!
Men det är synd att jag bara jobbar den här veckan, sen är det slut på det roliga.
And that sucks!


By the way.., Jag har äntligen fått igång mitt Spotify igen. Jag har haft massor av problem med det. Det har stått att jag är offline och att jag måste logga ut och in. Men sen sa syrran att hon hade haft samma problem. Men det enda hon behövde göra var att byta lösenord och sen fungerade de igen.
Sagt och gjort, jag gjorde samma sak. Men inte ville det funka för mig inte. Så jag har fått hålla på att avinstallera och ladda hem nytt igen.
Så nu ska jag poppa musik hela eftermiddagen och bara njuta innan jag åker och jobbar med en ny grupp igen.

Fasen va den här dagen går segt.. Jag har till och med hunnit se en film på nästan två timmar sen jag kom hem. Jag fick en ny film i veckan, Coco- Livet före Chanel, Och nu har till och med Wallander börjat och klockan är bara halv tio.
Kvällen brukar alltid gå så mycket fortare än va den har gjort idag. Kanske är det för att jag verkligen, egentligen, bara vill sudda bort den här dagen. Det har liksom aldrig varit min favorit dag om jag säger så. Det har aldrig varit till min fördel och då har jag blivit så anti.
Jag åkte hem ifrån mamma kring sju ochs en dess har jag suttit inlåst i min lägenhet, i mörkret. Det kändes bäst så.
Men jag insåg rätt snabbt att tiden inte var på min sida. Filmen va rätt långtråkig den också.

Nu ska jag försöka fördriva tiden med lite äggmackor och sen är förhoppningvis klockan såpass mycket att jag kan gå och lägga mig för att invänta en ny dag.
Jag hoppas inte att den är lika långrandig som den här eftermiddagen har varit.

Var har all min motivation tagit vägen?
Jag har efterlyst den nu hur länge som helst, men jag har inte sett röken av den. Det känns inte alls bra.
Det är så mycket jag skulle behöva ha gjort, men det händer liksom ingenting. Jag försöker hela tiden men smyger ifrån ansvaret.
Fast det är väl idag som allt känns skit. Ingenting känns positivt. Jag behöver en positiv boost!

Vad händer? Jag brukar inte bara strunta i allt, allt känns så likgiligt för tillfället. Det sitter en stor klump i bröstet som bara blir större, hur mycket jag än försöker få den att bli mindre, att försvinna. Det måste bli ändring, fort! Det går inte längre. Jag orkar inte gå runt och vara deppig jämt.

Jag skulle behöva någon som ger mig en knuff i rätt riktning, någon som hjälper mig på rätt köl igen.

En vecka kvar.. En enda vecka kvar.

Jag vill inte att det bara ska vara en vecka kvar. Jag vill egentligen fortsätta, jag trivs så jäkla bra på skolan. Helst av allt hade jag velat vara där varenda dag och inte bara två dagar plus några enstaka på fritids. Jag hoppas verkligen att vikariatet fortsätter några veckor till. Jag börjar faktiskt få lite seperationsångest skulle jag tro.

Jag vet att jag har varit lite frånvarande härifrån, men jag har dels varit sjuk och sen känns det som att jag bara skriver samma samma hela tiden. Man får lite bloggtorka. Förhoppningsvis börjar det ändra på sig nu, det kan bara bli bättre.., hoppas jag.

Igår låg jag i alla fall däckad hemma. Drog på mig någon sorts förkylning i helgen och igår hade jag ont i hela kroppen. Nästan lite som influensa. Men det var bara igår. Idag har jag mått mycket bättre och jag är fortfarande skapligt förkyld men mer klar i huvudet är jag ändå.

Idag skulle jag egentligen ha jobbat enda till klockan 20. Men eftersom vädret är som det är blev det inställt ytterliggare än gång. Vi skulle egentligen ha åkt till Lekiz med alla barn idag igen. Har vi tur så blir det en resa dit i vår istället. Det jobbigaste var ändå att berätta för barnen att det blev inställt. Eftersom många av dom som skulle med går på fritids så hamnade det på min lott att berätta för dom. Deras reaktioner var precis så som jag befarade. Alla hade sett fram emot att få åka dit äntligen. Men jag lovade att vi skulle försöka hitta på något kul med dom nästa vecka istället. Det gjorde dom på lite bättre humör, för tillfället. Sen vet jag inte hur dialogerna och humöret var när dom kom hem.

Nu ska jag i alla fall försöka planera måndagen med syster. Överraskning pågång.