Nu låter inte min bil som "skicka-mig-till-skroten" utan den är skapligt tyst. Känns hur skönt som helst att köra nu. Igår var jag egentligen så jäkla trött men jag hade lovat att ställa upp och köra hem herrn+kompis. Det var vid sju tiden som det bestämdes. Redan då höll jag på att somna i soffan flera gånger.
Vid elva tiden kände jag att jag inte orkade hålla ögonen öppna längre. Så då fick jag skicka iväg ett mess ändå, även fast jag inte ville störa dom. Fast dom ville åka hem på en gång. Så det kändes bra. Men jag visste inte riktigt vart dom hade begett sig men det visade sig att hela sällskapet hade lyckats forsla sig till krogen.
Det fanns inget annat att göra än att pallra sig ut till bilen som förövrigt såg väldigt väldigt kall ut. Och jag frös något så fruktansvärt. Men efter ett tag kom värmen igång och det blev varmt och skönt. Jag kände hur bit för bit av kroppen började tina upp.
Så det är alltså så man ska göra när man fryser, sätta sig i bilen med full värme och bara köra. Ska tänka på det nästa gång jag fryser.
Glasögon hade jag också fått på mig eftersom ögonen inte ville sammarbeta med mig. Och det innebär alltså att jag ser mycket sämre när jag kör. Det var ett under att det inte klev ut något djur på vägen. Eller så var det helt enkelt så att jag missade alla djuren, eftersom jag ser så dåligt. Det fanns i alla fall inget på vägen.
När jag kom fram stog grabbarna redan ute och väntade på mig. Jisses vad fort allt gick, brukar inte vara så annars. Då får man alltid stå och vänta. Men däremot blev det ett stopp på Statoil för vickning. Inget ovanligt, mer ovanligt att INTE stanna där, så det var jag beredd på.

Det var juh sängen som gällde på en gång när jag kom hem sen. Och imorse ville jag inte riktigt höra klockan när den ringde, så jag försov mig. Inte så att det påverkade att jag kom försent till jobbet, utan det resulterade i att jag inte kunde ta det lika lugnt som jag hade planerat. Men what to do, det är sånt som händer ibland.

Nu fryser jag ihjäl!

Det är så fruktansvärt kallt här just nu. Knappt så jag klarar av att träffa rätt tangenter när jag skriver. Jag klarar knappt av att slå rätt på kassan heller. Det är högersidan som är mest utsatt och det är juh den jag använder när jag slår in varor och när jag skriver, vilket jag skulle göra alldeles nyss då det var en kund som skulle hyra en film. Det är sådär som när man har varit ute jättelänge och fingrar och ansikte blir alldeles bortdomnat. Då är det inte lätt att greppa i saker. Så är det för mig just nu. Jag förstår inte hur det kan vara så, jag har värmefläkten igång inne på kontoret men det verkar inte hjälpa alls. Igår räckte det med att bara ha den igång på 20 grader men just nu har jag den till och med på 25 grader.

Pappa har börjat med en rolig liten tradition på sitt jobb (apropå kyla), han drar ihop ett gäng som kommer ut och lirar hockey. Hur kul som helst. Första gången skulle det bara vara dom på hans avdelning, plåten, men sen har det spridit sig över hela hans jobb i stort sett. Och idag är det tredje gången dom gör det här, nu ska 19 personer komma, där ibland även chefer. Hur kul är inte det!? Men så frågade han mig igår om jag inte kunde skjutsa honom. Han har juh i och försig fixat min bil så då är det väl inte mer än rätt. Kanske till och med blir så att jag stannar kvar och tittar när dom spelar.

Sen får vi se om herrn kommer hem också efter båtturen eller om han villar bort sig på vägen. Ja det återstår väl att se.

Jag är trött, jag har ont och jag vill egentligen inget annat än att följa med.

Jag fick gå till jobbet idag, min bil var på besiktning med pappa. Mamma och syrran jobbade så jag kunde inte ta mig på nått att sätt. Det jobbigaste med allt var ändå att jag hade jättesvårt att andas. Men upp kom jag i alla fall. Helt slut. Jag tänker verkligen inte gå hem, framför allt för att det är så mörkt. Ja, jag är skapligt mörkrädd. Så pappa får helt enkelt pallra sig upp med min bil efter att jag har slutat.

Bilen gick det skapligt bra med ändå. Det var ett parkeringsljus som inte lös och sen så var det den där förbannade handbromsen igen. Jag förstår inte vad som är problemet. Varenda gång nu har dom sagt att den är för svag. Det tycker inte jag. Den fungerar som den ska till det som den är ämnad att fungera till. Pappa skulle försöka släcka 2orna på sitt jobb istället för att åka tillbaka till bilprovningen igen. Så jag hoppas han gör det så snart som möjligt, för det var juh ändå inte så mycket att fixa.

Nu sitter jag som sagt på jobbet, riktigt lugnt är det- som vanligt. Men i förra veckan fick vi en ny kassa som vi ska programmera in alla varor i så det har jag roat mig med ett tag nu. Kassan är svart, riktigt fin tycker jag. Rätt läckert med en svart kassa trots allt. Det är inte ofta man ser i affärer.

Men helst av allt hade jag nog hellre velat åkt med på båtresan som jag blev tillfrågad om. Bara för några timmar, men det är ändå lite miljöombyte. Annan luft. Få glömma det vardagliga för ett litet tag.

Jaja vad vore väl en bal på slottet..
Det blir nog så att jag kryper ner under filten i soffan hemma och drömmer mig bort framför tvn istället.

Det har blivit lite halvdåligt med uppdatering här. För det första har jag haft massor för mig, jobbat. Och för det andra så dalar humöret lite upp och ner, på kvällarna är det tyvärr mer ner än upp.
Men den absolut största orsaken är ändå att igår kom min bebis på besök till mamma och i onsdags omvandlades min lägenhet till skönhetssalong. Jag fixade naglar och Emma fixade hår. Det tog rätt många timmar och jag var helt slut sen. Igår var jag också helt slut på eftermiddagen, tidig kväll.
Men jag tror att det mycket har att göra med att jag har barn omkring mig hela dagarna, det blev för mycket såhär första veckan och jag blev psykiskt utmattad. Det är juh vad jag tror i alla fall.
Men idag blir det nog bara lugnt. Ska åka och jobba snart, hur jag tar mig dit är en annan sak. Men sen ikväll blir det nog bara soffläge.
Jag jobbar i helgen med så det blir jättelugnt. Kanske till och med så att det blir soffläge hela helgen, med undantag för jobbet.

Huvudvärk, trött och less.

Sen jag kom hem, vilket var ungefär för en timme sen, har grannens hund stått å skällt i lägenheten. I en timme. Det hörs så väl in till mig och det är fruktansvärt irriterande. Det är inte heller första gången som det händer. Värst är det när man ska sova och hunden skäller, i evighet. Kan dom bara inte få tyst på den.

Jag är helt slut idag. Jag har hunnit jobba tolv timmar, skola, fritids och grupp. Barn hela dagen. Jag menar absolut inte att det är jobbigt på så vis. Men tillslut orkar inte huvudet med. Det har ändå varit en rätt lugn dag med några insidenter och något högljudda barn. Men sånt hör till har jag hört, det är bara att vänja sig. Vi har varit ute massor idag också. Förutom rasterna så har vi också varit på promenad. Sånt tar också på kroppen har jag märkt, det är juh inte så ofta jag är ute och promenerar. Speciellt inte när det är minusgrader.

Efter många timmars jobb åkte jag hem till mamma. Hon hade tupperwareparty hemma hos sig så det var lite folk där och även kompisar till lillsyrran hade hittat dit med sina mammor. Men det bästa av allt var ändå att min lilla lilla kusin fanns där.
Jag avgudar honom.

Redan igårkväll när jag skulle lägga mig dalade mitt humör. På nått sätt, bara sådär, blev jag jättelåg. När jag vaknade imorse ville jag inte ens kliva ur sängen. Det kändes inte som att det skulle löna sig alls. Men jag bet ihop och gick iväg till jobbet. Men det cirkulerade ändå någonstans i bakhuvudet hela tiden. När jag kom hem kom nedslaget.

Jag måste alltså ringa och bråka med kommunen imorgonbitti. Jag vet inte hur dom pappskallarna tänker, men inte tänker jag i alla fall tolerera att få mindre i lön på en hel månad än vad jag får i timmen när jag jobbar. Hur i helvete hade dom tänkt där?!
Samma sak hände syrran också. Jag fattar inte alls. Dom har liksom, på något sätt lyckas hoppa över en månad.
Idioter. Förbannade jävla idioter.

Jag hoppas att jag kan få någon klarhet i hur dom tänker. Annars fixar jag det inte.

Så nu ska jag gå och lägga mig. Förbannad, förvirrad, less och vaggvisan, ja det är hundskall. Härligt avslut på dagen.

Jag tror att jag har lagt ut den här förr men jag måste bara göra det igen. Den är så sjukt bra. Eller Mimikry gör den så sjukt bra. Jag bara älskar dom!!

Just idag har den gått på repeat så fort jag har suttit vid datorn. 
Så därför tänker jag (återigen de nu är så att jag sagt det förr) dela med mig till er andra, så ni också kan höra hur ruskigt bra dom är. 

Trots att det inte känns som att jag har gjort sådär mega mycket idag så har jag ändå haft kalendern full. Jag började med att jobba. Lillasyster kom som bestämt halv åtta imorse. Vi gick till skolan tillsammans, som hon påpekade att hon aldrig brukar göra. Det blev några intensiva timmar som gick riktigt fort. Efter det hade jag ett litet möte för att boka in fler dagar som jag skulle jobba.
Jag var hemma en liten stund själv innan syster mellanlandade hos mig för att äta mellanmål och bara slappa framför tvn i några timmar.
Vi åkte hem till mamma och pappa, för att jag inte orkade laga någon mat idag. Kändes rätt skönt att inte äta själv som jag har gjort rätt mycket på sistone.
Men sen var det dags för möte, i TVÅ TIMMAR OCH TJUGO MINUTER. Ett tag trodde jag nästan att jag hade vuxit fast på stolen och skulle få med mig den hem. Inte så att det var långtråkigt och ointressant. Utan för att det tog så sjukt lång tid och  jag som inte tyckte att vi hade så väldigt många punkter att gå igenom. Tillslut kunde jag gå därifrån. 
Emma hade redan ringt mig en gång i slutet av mötet, jag hade sagt att jag skulle komma över till henne på fika när jag var klar. 
Hon fyller år idag och hade lite födelsedagskalas hemma. Det var trevligt, trots att det blev så sent. När jag kom dit skulle hon en sväng till stallet och vi blev fast där ett tag.
Gosade både med hästar och kalvar. Det är synd att man inte luktar så gott efter att man har varit där inne. Lukten fastnar direkt i kläderna.
Sen hann vi ändå med en kopp kaffe och tårta och tjejsnack innan det blev jättesent och dags att ta sig hem. 

Imorgon blir det ytterliggare ett födelsedagsfirande hemma hos Soso. Det är många födelsedagar nu. Tre på rad bara nu. Emma idag, Renée imorgon och Soso på lördag. 

Nu är det nog dags att stänga av datorn trots allt. Klockan har blivit riktigt mycket och sängen börjar väl så smått kalla på mig. 
Dags att sova. 

Idag när jag var på fritids och jobbade frågade dom mig om jag kunde jobba på torsdag med, men i skolan. Jag ska täcka upp för en annan där och hon brukar vara lite överallt. Så första timmen på torsdag ska jag vara i min lillasysters klass. Vi får se hur det går. Hon brukar inte tycka det är så kul när jag och Petra är där.

Men det innebär alltså att jag ska få jobba med mina gamla lärare som jag hade i 4an till 6an. Det kommer nog bli skapligt intressant. I och försig brukar jag juh träffa dom rätt mycket annars också. Men då har jag liksom inte jobbat med dom utan en våning upp.

Dom har typ någon form av "skidvecka" på skolan den här veckan. Så dom flesta barnen hade sina långfärdsskidor med sig och efter mellanmålet ville nästan alla barn åka skidor. Helt okej för min del, men det är inte så lätt för dom minsta att få ordning på skidorna helt själva. Men oj så kul det såg ut. Jag var ute med några stycken i en timme. Alla andra hade gått in och ritade istället. Men tillslut gav jag upp. Det blev så kallt, hela ansiktet domnade bort.
De tre barn som var kvar ute ville inte gå in, utan fortsätta åka skidor men dom tyckte absolut att jag kunde gå in. Så istället blev det några vändor till fönstret för att se så dom inte slog ihjäl sig med skidor och stavar.
Vi fick tvinga in dom stackars barnen.

Jag samåkte med Petra hem sen, hade åkt med mamma dit. Eller hon åt lunch med mig innan jag skulle jobba och samtidigt som hon skulle hämta lillsyrran droppade hon av mig också. Men jag och Petra åkte ner till ICA för att köpa chips och dip till handbollsmatchen nu ikväll. Jag var även tvungen att handla någon middag men hade ingen aning om vad jag ville ha. Det slutade med lövbiff och pommes. Utsökt.
När jag kom hem ringde Soso och frågade om hon kunde komma över. Så jag har haft lite finbesök här under kvällen.
Handboll, chips, dip och fina människor på besök. Kan det bli bättre?
Ja- Sverige kunde ha vunnit matchen!

Ojoj den här helgen har det hänt rätt mycket. I fredags hade vi en liten avskedsfest för Magnus som flyttade till Kalmar idag. Eller jag vet inte riktigt än hur det har gått med resan ner, han har inte hört av sig än nämligen. Men i alla fall. Jag och Magnus drog ner till affären i fredags för att inhandla lite middag. Vi bestämde oss för grillad kyckling och potatissallad och lite sallad. Sånt är alltid gott och det var himla längesen. Vi blev ett gäng som käkade tillsammans. Fick även träffa hans nya kärlek. Det var minsann trevligt. Vi spelade Med Vilda Gester och drack vin, eller några av oss drack vin. Sent som satan blev det också. Jag kom hem klockan tre och slocknade på soffan. När jag vaknade några timmar senare hade jag ont i nacken så jag släpade mig till sängen och sov några timmar till. Jag var inte direkt pigg alls igår. Men bjöd över Magnus och John på kaffe.

Det blev en slappa-i-soffan-framför-en-film-kaffe. Efter ett tag, några timmar, försökte jag få dom att inse hur hungriga dom var och att det är tradition med en bakispizza. Tillslut gick det och även Emma kom över för att äta lite. Vi orkade inte sitta på pizzerian så vi beställde hem istället och fortsatte sitta i soffan.
Så man kan väl säga såhär, att jag spenderade hela min lördag i soffan hemma. Men jag hade ändå trevligt trots att jag mådde pyton under kvällen. Massor med filmer blev det också. Och lite kortspel.
Trots att jag skulle upp tidigt idag och jobba och trots att jag mådde lite halvkasst igårkväll så kunde jag ändå inte gå och lägga mig i tid. Kom i säng klockan ett och då kunde jag fortfarande inte sova. Men jag kom upp imorse och inte kände jag mig så trött då heller.

Men nu vill jag lova att jag är helt slut i kroppen. Ska slänga mig i duschen en sväng och sen krypa ner i soffan en stund och fundera ut vad jag skulle vilja ha för mat i mig.

Jag bestämde mig för att fixa naglarna igår kväll. Men ett tag höll jag på att skita i det. Jag hade köpt ett nytt topplack. Men jag fick inte upp flaskan, den satt fast. Jag höll på att kämpa med den i typ en timme. När jag nästan hade gett upp testade jag en gång till, dra mig baklänges, den lossnade då. Så jag kunde göra mina naglar fina redan igår.

Jag hade köpt RhineStones Crystal så jag kunde smycka mina naglar litegrann också.

Jag lurade över Emma på middag. Det slutade med att jag helstekte fläskfilén i ugnen och till det gjorde jag pommes, sallad och bearnaisesås. Jag lyckades faktiskt riktigt bra med fläskfilén, det trodde jag aldrig. Men efter 45 minuter på 200 grader blev den perfekt.

Emma dukade och tände lite ljus, det blev riktigt mysigt. En romantisk middag för bara oss två. Efter middagen började vi fundera på vad vi kunde göra. Både hon och jag är sämst på att komma på saker. Det hjälpte inte ens med kaffe. Pappa kom över mitt i allt för att hjälpa mig med bilen, så jag hoppas nu att den startar imorgonbitti. Han fick också lite kaffe. Det är inte ofta dom kommer över och fikar så man får juh passa på liksom.

I alla fall.

Emma och jag började skriva en liten hitta-på-lista. Men längre än så kom vi inte. Hon fick för sig att hon skulle göra en överraskning åt mig. Hon vifta ut mig ur köket så nu sitter jag här. Det är knappt så jag får gå på toa. Riktigt hemlighetsfull är hon, men hon kom ut och sa att det kanske skulle vara något drickbart. Jag vet att hon har haft i både ägg och vetemjöl. Men nu känner jag att ugnen är på.

Ja, vi får helt enkelt se om jag överlever för att kunna berätta vad jag fick för överraskning av henne.

Här kommer i alla fall en liten fin bild på den utsökta maten som jag lyckades trolla ihop.

Jag letar i panik efter något att hålla fast mig i, och något att stå på. Men jag virvlar runt i ett tomrum.
En stor ensamhet har sakta spridit sig.
Närhet, ömhet.
Det enda jag ber om.

Ja som sagt, nyåret firade hemma hos min systers karl. Jag och Magnus blev ditbjudna av syster. Hon kom och hämtade oss vid fem tiden och det var väl i stortsett alla andra, som skulle äta där, skulle komma. Men när vi var framme var det bara systers karl som var hemma. Dom andra hade inte kommit. Vi fixade köttet och sedan tog vi plats vid bordet med ett glas vin och snackade. Långt efter att det var sagt att dom andra skulle komma såg vi en bil som backade in på uppfarten, men som försvann igen. Det visade sig att en bil hade kört fast och en bil hade kört i diket.
Duktigt.
I alla fall, efter mycket om och men var alla samlade och grillningen kunde börja. När maten väl stod på bordet var vi alla utsvultna. I början åt alla utan att prata, man ägnade sig enbart åt maten. Men sen vet jag inte vad det tog åt Magnus, han började kasta vinkorken i mitt vinglas och jag var inte sämre själv så jag la juh självklart i korken i hans glas. Syster skämdes, men det var juh inte så allvarligt. Barnsliga sa hon, men barnasinnet måste man faktiskt ha kvar trots åldern. 
Efter middagen fortsatte minglandet och kvart i åtta satt vi bänkade framför tvn. Det var dags för Grevinnan och Betjänten. Ett måste, precis som Kalle Anka på Julafton. Alla tyckte nog inte precis likadant så som jag. Men vi fick ändå se på programmet ostört. 
Syster fick för sig att vi skulle spela Scene It. Det blev bara en omgång sen hade alla tröttnat. Jag tyckte nog det var rätt kul ändå. På det gamla som mamma och pappa har brukar jag oftast vinna. Det här var det nya som dom hade köpt till jul. Det gick skapligt bra för mig även där. 

En halvtimme, eller så, innan tolvslaget ringde Mange och berättade att dom var påväg till oss. Han rabblade massa namn, hälften kände jag igen. Men när dom kom innanför dörren visade det sig att ena tjejen var en arbetskollega till mig och syrran. Vilken överraskning.

Trots att jag inte kom hem förs halv sju så var det här nog det bästa nyårsfirandet på evigheter. Jag hade det så sjukt kul. Sen blev det juh kanske inte lika kul i helgen, då var jag mer som en levande död. Jag var så trött. Men det är sånt man får stå ut med. Det är inte varje dag man festar till halv sju på morgonen.